.

Varför känns det som om allt jag gör blir fel?
varför känns det som om alla går emot mig?
Varför känns det som om alla skulle haft det så himla mkt bättre och lättare utan mig?
Varför tar jag på mig alla skuldkänslor när folk mår dåligt eller bråkar?
Varför känner jag mig som en stor sopa som ingen vill veta av, men som alla är vän med bara för att de tycker synd om mig om jag är ensam?
Varför blir alla så annorlunda när det är fler än vi, eller är det jag som gör fel?


På väg ner mot botten sakta men jag klamrar mig fast för att klättra upp på toppen igen. jag SKA upp, jag har bestämt mig!


Hästarna är mitt liv och så ska det förbli, det är bara dom som får mig riktigt lycklig!


och kärleken den kan då slänga sig i väggen! usch jag vill också känna att jag är riktigt kär någon gång och att allt stämmer, men nej du det får jag inte, för i början då känns allt toppen men sen blir allt bajs med mig och jag blir rädd och vill inget mer, har alltid sagt att på sommaren ska man vara singel och strula runt, och nog har jag levt upp till det i sommar. men vintern då, det är ju då man vill ha sällskap, någon att värma sig vid och mysa med, någon som skyddar en i mörkret och någon som finns där bara för mig. men nog är det väl lite roligare att strula runt. PIMP-Linnea!



i mrgn tänker jag prata ut med den som jag vet alltid lyssnar och alltid ställer upp, en liten bitch är hon men jag älskar henne fruktansvärt mkt, för just nu är hon nog den enda jag egentligen vet vart jag har! W<3

Byta saliv är äckligt!

Jag har en dålig dag, och alla är emot mig! PUNKT god natt