Papillion
Vår resa började i Januari och slutade i söndags!
Det har varit en riktig berg och dalbana, men den har varit lärorik för oss båda två.
Vi har definitivt utvecklats, båda två både individuellt och som ett team!
Vi båda är envisa som röda grisar, vi var båda lite osäkra på varandra i början.
Vi ville olika saker, men med kompromissande, lite tjaffs och arbete av oss båda två lönade det sig!
Vi upptäckte nya sidor hos varandra och oss själva, både bra och dåliga.
vi testade varandras gränser, sista veckorna var helt underbara!
När vi var ensammma insåg vi hur lika vi var!
Att mysa i stallet var en av våra favorit sysslor.
Jag såg glädjen i henne när jag öppnade stalldörren och visslade efter henne, hon liksom sken upp blev lite gladare än innan och gick glatt mot grinden trots att de andra försökte få med henne på bus.
Löshoppning var hennes grej, det gillade hon skarpt.
Vi har avverkat både blod svett och tårar tillsammans.
I söndags när jag stod hos henne vid hagen var det precis som hon förstod att det var slutet på vår resa, hon sa hej då till Tossan och tog till vara på stunden hon hade kvar där, hon kikade runt och bara njöt.
Innan vi gick in så stod vi och kramades i hagen, hon var så himla mysig och hon förstod verkligen!
Jag saknar henne redan, stallet känns inte alls lika längre utan henne hon var speciell den damen.
Hennes box är redan någon annans, och det känns hemskt! Det är ju våran box!
De enda jag vill göra är att åka till stallet fixa hennes saker, gå ut genom stalldörren vissla på henne möta henne vid grinden ge henne en puss och sen ut och mysa på en liten tur i skogen :)
Men hon är ju inte så långt bort, till stockholm åker jag ju på max 5 timmar. Så nog ska jag hälsa på henne snart mitt hjärta! :)
Till hösten ska jag åka ner och se henne och Linda rida Jakt, det ska bli spännande och kul :) Se henne prestera allt hon kan för något hon gillar till 100%!
När hon visar vad hon går för, för jag vet att hon kan och vad hon kan.
Min fina Flicka!
Eve tog några fina bilder på oss innan hon åkte hem, synd att de var så tråkigt väder bara.
Det har varit en riktig berg och dalbana, men den har varit lärorik för oss båda två.
Vi har definitivt utvecklats, båda två både individuellt och som ett team!
Vi båda är envisa som röda grisar, vi var båda lite osäkra på varandra i början.
Vi ville olika saker, men med kompromissande, lite tjaffs och arbete av oss båda två lönade det sig!
Vi upptäckte nya sidor hos varandra och oss själva, både bra och dåliga.
vi testade varandras gränser, sista veckorna var helt underbara!
När vi var ensammma insåg vi hur lika vi var!
Att mysa i stallet var en av våra favorit sysslor.
Jag såg glädjen i henne när jag öppnade stalldörren och visslade efter henne, hon liksom sken upp blev lite gladare än innan och gick glatt mot grinden trots att de andra försökte få med henne på bus.
Löshoppning var hennes grej, det gillade hon skarpt.
Vi har avverkat både blod svett och tårar tillsammans.
I söndags när jag stod hos henne vid hagen var det precis som hon förstod att det var slutet på vår resa, hon sa hej då till Tossan och tog till vara på stunden hon hade kvar där, hon kikade runt och bara njöt.
Innan vi gick in så stod vi och kramades i hagen, hon var så himla mysig och hon förstod verkligen!
Jag saknar henne redan, stallet känns inte alls lika längre utan henne hon var speciell den damen.
Hennes box är redan någon annans, och det känns hemskt! Det är ju våran box!
De enda jag vill göra är att åka till stallet fixa hennes saker, gå ut genom stalldörren vissla på henne möta henne vid grinden ge henne en puss och sen ut och mysa på en liten tur i skogen :)
Men hon är ju inte så långt bort, till stockholm åker jag ju på max 5 timmar. Så nog ska jag hälsa på henne snart mitt hjärta! :)
Till hösten ska jag åka ner och se henne och Linda rida Jakt, det ska bli spännande och kul :) Se henne prestera allt hon kan för något hon gillar till 100%!
När hon visar vad hon går för, för jag vet att hon kan och vad hon kan.
Min fina Flicka!
Eve tog några fina bilder på oss innan hon åkte hem, synd att de var så tråkigt väder bara.
Kommentarer
Trackback
