.

Man känner sig aldrig så liten och hjälplös som när man ligger hos tandläkaren.
Man gapar allt man kan och de vill att man ska gapa mer, tillslut kommer krampen i käkarna och man undrar om man verkligen kommer kunna stänga munnen igen efter besöket eller om man får gå och gapa resten av dagen eftersom käkarna låst fast sig.
Samtidigt så tittar man i taket, man ser nån gammal affish på alfabetet som suttit där ända sen man gick dit för första gången på lågstadiet. Eller så blundar man så mycket man kan för att slippa den starka lampan och se ett par superstora glasögon och ett gigantiskt munskydd 2cm från ditt eget ansikte.
man ligger där det rinner i halsen, du får inte svälja helst. men måste ibland göra det ändå.
du känner hur den där piggen skrapar tänderna på alla möjliga ställen i munnen, även sånna ställen man inte ens trodde fanns. tandläkaren pratar på om 1:7, 2:3 och bla bla bla, du ligger mest där och ser förvirrad ut. Du vill hem, vill bara få det överstökat och ligger och försöker tänka på annat samtidigt som du har 2 händer som gräver runt i munnen på dig.
har du sedan hål då får du återkomma och först händer samma saker igen och sen tar de fram det stora artelleriet, vill du ha bedövning får du vila en stund så den hinner börja verka ordentligt utan att gapa.
Sen gapar du, får en bommulsgrej upp under läppen/kinden så du ser ut som en valross.
Sen kommer det en dammsugare, en vattenspruta, en borr, en spegel, två händer och en till sug som ska få plats i din mun. allvarligt förstår jag inte hur det får plats men på nått sätt gör det och krampen kommer.
ditt huvud låter som en byggarbetsplats och sen efter en kvart när du väl legat där som byggarbetsplats en stund så är det klart.
då tar de fram tandtråden rensar mellan dina tänder och sen kommer alla barns stora skräck bananlacket. det smakar skit och de ser verkligen ut som du glömt borsta tänderna på 3 dar, inte som att du nyss gjort rent dem hos tandläkarn iaf.

:)