.

jag lever just nu i min egen lilla bubbla, jag tänker och tänker.
Pappi ska åka hem till stockholm, vilket kanske är bra för oss båda egentligen men de känns rent ut sagt förjävligt! Det här är mitt misslyckande, även fast jag inte borde känna så för att vi verkligen försökt men de känns hemskt! Jag måste bryta med en av mina bästa vänner, jag måste låta henne gå för att utvecklas. Även fast hon trivs som fisken i vattnet här i vårat stall, miljön, hagen och kompisarna.
Så därför mina vänner, familj och alla ni andra får ni ta mig med en nypa salt nu några dagar för jag måste skiljas från en del av mitt hjärta! Jag kommer vara ledsen och besviken på mig själv.
Att misslyckas är en av mina största farhågor, och i och med det har jag otroliga krav på mig själv.
Låt mig vara lite nere någon dag så lovar jag er att jag ska bli glad sen :)




♥