.

Har gjort något idag som jag mår så oerhört dåligt av!
i en vecka nu har jag mått dåligt inför det här, jag har sovit dåligt, varit nervös och inte alls varit på topp.
i morse när klockan ringde knöt det sig i magen och jag ville bara dra täcket över huvudet och somna om och gömma mig där. för syns man inte så finns man inte!
jag gick upp, försökte få i mig frukost men det gick inte, det bara växte i munnen och jag kunde inte alls svälja ner..
borstade tänderna med samma känsla kom tandborsten för långt bak kom även kvälvningarna..
drog mig ut i bilen, och åkte ner på byn, parkerade bilen och gick in i huset där jag bara har hemska minnen ifrån.
Det luktade illa redan innanför dörren och jag kände mig yr.
gick upp för trappen och in på tandläkarvåningen..
knappade in mitt personnummer, gjorde fel två gånger på grund av min nervositet!
klockan slog 8.30 och mitt hjärta började slå fortare..
klockan gick och där satt jag med pulsen på högvarv, en minut kändes som en timme.
ut kommer tandläkaren och ropar in någon annan, jag satt som på nålar.
efter några minuter kommer en liten försiktig dam och säger mitt namn, TACK gode gud för att du gav mig en snäll och trevlig tandhygienist!
jag gick på svajande ben in till undersökningsrummet, det är starka lampor och jag får kisa när jag sätter mig i stolen.
vi börjar med min favorit röntgen! att få in en plast bit som dessutom är vass och tusen gånger för stor i munnen som skär i gommen och ner i tandköttet-.
idag gick det faktiskt över förväntan bra, jag stod ut och vrålgrinade inte ( ja jag brukar skrika och gråta hysteriskt hos tandläkaren!)
efter det ställde hon frågor.. sedan var det dags att luta tillbaka stolen för att kolla i munnen..
lamporna var så starka att jag fick lov att blunda.
hon började gräva med sin vassa pigg i mina tänder och i mitt tandkött. om de hittar en liten skåra i en tand ska den ju självklart undersökas extra hårt med piggen, när de ändå håller på kan de väl dra ur tanden med piggen och kika på den så istället?!
att komma ur ett undersökningsrum utan att ha blod fulla munnen är som att slicka sig själv på armbågen (det funkar inte) det ser ungefär ut som att jag är vampyr när jag går ut ur undersökningsrummet för att ta mig till kassan för att få en ny jävla tid! dessutom ska man betala för att komma blödande och gråtande därifrån..

Jag går nästan alltid gråtande ut ur det där huset på furuvägen, men idag hade jag bara gråten i halsen tack vare den snälla tandhygienisten jag fått.

Jag är så oerhört rädd för tandläkare, jag mår psykiskt dåligt av tanken på tandläkare..
det har nu gått en timme sedan jag gick ut ur tandläkarhuset och pulsen har precis börjat gå tillbaka till det normala, klumpen i magen och halsen är fortfarande stor som två basketbollar..

Nu ska jag plugga lite till sedan ta en promenad i våra -16 vi har här i dalarna idag :) sedan ska jag ner till den bästa jag vet för att bli mig själv igen! :)