Livet blir bättre
Något jag tror blir så himla fel är att få barn får bestämma över sin egen kropp, även fast det är i oskyldiga situationer. Typ som " får mormor en kram nu, joo, mormor vill ju ha en kram, blir jätteledsen annars!" Jag slår vad att barnet får skuldkänslor när mormor säger så. Varför måste barnet kramas fast det inte vill, varför får barnet inte säga nej och bestämma över sin egrn kropp, redan i det tidiga stadiet? Om barnet vet, i tidig ålder, att hon själv bestämmer över sin kropp och vad hon vill göra med den, så tror jag att barnet kommer ha lättare att säga ifrån, säga nej! På så sätt tror jag att barnet skyddas (till viss del) från vuxna som vill barnet illa, men också senare i livet, i tonåren tex när killar/tjejer börjar bli intressant. Då vet tonåringen att det är hon själv som bestämmer över sin kropp, ingen annan, och ingen skuld i att säga nej.
