.

Äntligen var dagen D här!

Dalarna♥

Det pirrade i magen när vi åkte genom söderås och såg Siljan så blank och fin med alla härliga höstfärger runt sig, gult, grönt, brunt och rött samtidigt som det var lite imma och en ganska mörk himmel så smet några solstrålar igenom och sken mot oss! Att åka in i lilla älskade Dalen, platsen där alla vet allt om alla och tryggheten är ett faktum var obeskrivligt skönt! jag ville bara kasta mig på närmsta person och bara krama!

packade in min fruktansvärt överpackade packning i huset där jag växt upp, huset som min morfar byggt och kände lugnet komma in i min kropp.. Efter det har jag gått runt med ett leende på läpparna och en stor trygghet och värme i kroppen för trots att alla klagar på skitsnack, trångsynthet och andra skitsaker om vår lilla by så känner jag sån oerhörd kärlek och närhet! Jag känner tryggheten, glädjen och kärleken i varje människa, hur vi alla ställer upp i kamp med varandra i hemska situationer. I morgon är det begravning för en fin människa, en tvåbarnspappa som miste livet alldeles för tidigt i vår lilla by, jag vet att kyrkan kommer vara proppfull av gråtande människor som kommer minnas och sörja men samtidigt kommer de alla känna trygghet och kärlek för de vet att i vår lilla by ställer vi upp för varandra och finns där! så mina vänner skippa jantelagen och den där "jag vill inte lasta mina bekymmer på någon annan"-attityden och ta hjälp av varandra, dela glädje, sorg och kärlek! Visa att vi genom att stå bakom varandra, hjälpa och kämpa tillsammans har byggt upp ett fint ställe! Var stolt!

Men kom alltid ihåg att det är bra att komma härifrån ibland för att få perspektiv på saker och få se något nytt och därmed få nya livserfarenheter!

Jag kan ärligt säga att jag är stolt att komma från denna lilla "skithåla", men jag har även bott borta och fått lära mig att livet inte är en dans på rosor och att gräset inte är grönare på andra sidan! :)

 

Igår var vi på tacksittning, herrejösses! att inte ha druckit en droppe alkohol på en månad och sedan tro att man tål samma mängd och lite till är vansinne, men jag hade vansinnigt kul också ;) Hemma klockan 22 med ett snurrande huvud och en lika snurrig sambo!

I morse körde vi rally på med några killar som trodde de kunde ragga på oss på motorvägen, bättre lycka nästa gång!

 

På måndag klockan 9.15 ryker mitt hår! lite nervöst men samtidigt så oerhört skönt! :)

 

Nu ska jag skriva klart hemtentan!

 

I morgon flyttar en av mina bästa vänner till skåne, Min lilla Josefin! hon den där som alltid varit där men aldrig så här nära.. vi har haft våra bråk, våra tjaffs men samtidigt så har vi så mycket tokiga, roliga, galna, helt sjuka, varma och kärleksfulla minnen! Jag glömmer aldrig den dagen vi båda insåg hur lika vi var och hur våra liv var på samma ruta och hur vi tillsammans gjort det bästa av situationerna. jag glömmer aldrig när hon följde mig de 40milen för att lämna fröken W på ett helt nytt ställe och hon fanns där vid min sida och stöttade! Det var okej att gråta, skratta och bara känna. Vi lastade hästen utan att ha transporten påkopplad på bilen, vi höll på att hamna i krock på grund av en husbil som prejade oss, hon hängde sig på tutan och jag bromsade för livet, fröken W lär ha trott att hennes sista stund var kommen ;) Jag älskar dig ♥